Humörsvängningar

Jag är lika labil som vädret.
Ena stunden sol i sinne allt-är-möjligt-stämning, för att nästa stund rasa ner i en deppig ska-det-va-såhär-känsla.

Jobbet är det som tynger mig mest. Och alla konstiga människor. (Haha, here we go again, det måste vara modersarvet).
Jag blir liksom så digital. När jag inte längre tycker det är kul och inspirerande blir jag inte bara neutral utan helt galet bitter, cynisk och anti. Talar högljutt om för folk vad jag tycker. Dissar meningslösa hierakier. Tycker folk är fåniga. Små. Töntiga. Tomtar.
Ja ni hör ju.

Och så försvann sommaren också. Medelhavsvärme och rosévin byttes skoningslöst ut mot mineralvatten och femton kallfuktiga grader.

Och så besvikelsen över mig själv. Störst av alla. Att jag inte sprungit på en månad. Att jag inte. Kommer. Mig. Föööör!
Och en massa annat som jag bara själv kan lastas för.

Nä. Kanske ett litet ras nedåt till på den så att man sen kan "fall to rise again".

Bjootiful Sunday

Efter härlig lördag med fam Palm och oceaner av rosévin vaknar man upp till en om möjligt ännu vackrare söndag:


Debutmatch för dottern! Den finaste av fina!


Sedan häng i parken. "Alla är där", det är filtar och grillar och bad i parkpoolen och vin och snack och... har jag sagt att jag älskar vår park och aldrig vill flytta härifrån..?


Hemom för ett glas bubbel på balkongen medan barnen följde med parkhänget hem :-)


Och så spontanmiddag hos parkvänner, även dom med toppbalkong, vin och tapas och närkontakt med luftballongerna.

Den här årstiden på den här platsen. Kärlek!

Hemkomst and after

Så märkligt det här med tid.
Den oändliga ångestskapande tidsoceanen treveckor är passerad, glömd, redan komprimerad till en nano-suck i världsalltet.

Vårsommar i Stockholm, den bästa tiden tror jag. Förhoppningarna om värme har just bara börjat. Parkens grönska är förlåtande. Allt ter sig mjukare i kanterna.

Och barnen. Förhoppningvis inga men för livet. Kom hem med precis rätt bagage. Sover nu tätt omslingrad med det barn som när sig på närhet. Försöker krama det andra barnet lite lagom, det som skyr kroppskontakt. Mannen. Som är den allkonstnär jag gift mig med. Inte ett ord om att det varit tungt eller jobbigt. Bara kyssar i nacken.

Vem var dom jag tillbringade 21 dygn med och var är dom nu. Vad kommer allt detta få för betydelse.

Nu ligger tio kilo ren tvätt på sängen och väntar på att bli vikt. Ett par glittriga klackskor i alldeles för stor storlek står brevid. Balkongdörren öppen. Något väntar.

Så märkligt det här med tid.
Bakom mig ligger en pärlrad av saker jag inte längre minns. Framför mig en tidsrymd som kommer upplevas oändlig eller nanokort beroende på nästa skeende.

Finns det nån kvar här?

Torsdag 16 maj: Vind, vind, vind

Location:Sweetwater, Texas

Tisdag 14 maj: USAs grönaste byggnad och Gröna Innovatörer

Måndag 13 maj: Home hospitality

Lämnar Burlington

Fina fina Vermont

Jag gillar verkligen Burlington och Vermont. Alla husen är i pittoresk New England-stil, allt är grönt och välansat och prydligt. Och så är det en studentstad, vilket sätter en särskild prägel.
Det märks att befolkningen är besjälad av det gröna - det finns "organic stores" överallt, mycket är lokalproducerat och ekologiskt.

Vi i gruppen lär också känna varandra bättre och bättre. Jag har bondat med min serbiske energikollega som har en sjukt ironisk humor och framförallt har självdistans. Vi shoppade resväskor tillsammans idag eftersom vi fick veta att vi får ha två väskor nu med oss på alla flyg (på programmets bekostnad). Och eftersom jag redan har 23 kg i min fullproppade... så fick det bli en ny lightweight gigantisk Samsonite.

Imorgon mjölkbondgårdsbesök!

Tisdag 7 maj: Federalism och diplomati

Morgonen ägnades åt det amerikanska politiska systemet och maktbalansen, eftermiddagen spenderades på State Department (motsv UD) och deras klimat- resp energiavdelningar. Frågan är om det var det de sade, eller det de inte sade som var mest intressant.

Seneftermiddagen diskussion med AWE, American Waste to Energy, egentligen om allt annat än just WtE; elfordon, avancerade biobränslen, incitament för utvecklingen av förnybart i USA, varför förbränning av avfall är i princip omöjligt här, gaspriser och en mängd annat.

Avslutade dagen tillsammans med EU-kommissionen, Norge, Nederländerna och Tjeckien på en otroligt trevlig resto som serverade fantastiska burgare och öl från hela världen.

Location:Washington

När ångesten sjunker undan

Det går än så länge mycket bättre än jag initialt trodde.
Ångesten, saknaden.
Som att kliva ut ur och in i en annan roll.
En smula scary men jag antar att det är en del av människans försvarmekanism som kickar igång.
Som om psyket säger 'Nu är jag här och då är det följande som gäller', typ.

Det underlättar ju såklart att ha universums (jo, faktiskt) bästa man, som inte bara helt utan åthävor tar hand om hela rasket hemmavid med sådan enormt stabil självklarhet utan också dessutom orkar ingjuta pepp och trygghet i mig med glada tillrop och sms och videosamtal. Barnen snugglas ner i dubbelsängen och det verkar väldigt mysigt alltihop. :-)

Och jag har det sjukt bra. Den här resan har just börjat, men den är alldeles fantastisk, och jag ska försöka att vara i stunden och för en gångs skull ta åt mig av att det faktiskt är just jag som får vara med om detta. Det är en enorm apparat som mobiliserats - massor av människor är involverade över hela landet - för att få ihop ett program som detta. Vi har två reseledare, en limobuss och allt är organiserat in i minsta detalj. Amaaaazing.

På torsdag flyger vi upp till Vermont. Och på lördag är det dags för första "home hospitalityn". Hoppas bli av med några av mina flaggor då...



 

Facetime funkar!

Location:Washington

The package has arrived

Propellerplan till DC, vid incheck på Donovan House Hotel lyfter mannen i receptionen luren och säger: "Mrs Cato has now arrived", varpå två personer dyker upp vid min sida (och lär enligt uppgift inte lämna den på tre veckor).


Fint väder


Utsikt från rummet

På väg

Morgontårar efter kallsvettig natt, ett glas fil, tusen peppningar från maken.

Har redan på Arlanda gått igenom tre säkerhetskontroller varav en utfrågning. Vet inte om United är mer rigorösa än SAS.

Hörs when in Washington!

Total förvirring och kaoshjärna

Okidok. Tampas just nu med sur granne i tvättstugan (alltså, allvarligt, hur kan man ta tvättstugan på sånt jävla stort allvar?!?), listor, listor, listor, bisarra googlingar (alltså herreguuud vad jag är konstig när jag mår dåligt!), illamående, bud som kommer hit med grejor, vaccinationer (har fått en total tvångstanke på att jag måste TBE-vaccinera barnen IDAG!), och en Malmöresa i juni.

Här ska jag förresten bo imorgon och några dagar framöver (om jag inte dör av ångest innan dess):
http://www.donovanhousehotel.com/

Ser ju flott ut. Alla säger att Washington är så trevligt.

Funderar också på en parallell blogg, bara för resan. Den här bloggen är ju inte så publik, jag vill inte att alla FB-bekanta läser här (även om jag inte direkt stängt den heller). Aaaah.

Nä, nu måste jag sticka och handla böcker. Böcker är viktigt.

Älskade älskade

Jag och dottern har svåra tider just nu. Tre dagar ETD, och ångesten rider oss båda. (Jag tror dock att hon är förskonad från den panikvariant som är min följeslagare i livet och som åter visat sitt fula tryne.) Well.
Förutom att jag är sjukt stolt över henne som det är, och att hon redan skriver med små bokstäver och allt så är nedanstående den önskelista från USA jag fick idag av henne, OM vi båda överlever denna resa:

Valborg i köpingen

Första majbrasan på åratal. Och vilken brasa! Sörmlands största enligt uppgift. Inleddes med körsång och avslutades med fyrverkerier värdiga ett nyårsfirande. Barnen vann tre paket kaffe (!) och en massa godis i Lions lottstånd. Värt.

Jag andas.

Åkte ut till landish igår, för att elda, för att vara tillsammans, för att andas.


Luntning.


Fölseranunkler. Herr C turnes 41.


Fölsemiddag: ultimata burgaren med extra allt ink inlagd rödlök. Iskall IPA.

Skönheten och odjuret

Dulce de leche-tårta med death-by-chocolate-botten, täckt med chokladmarängsmörkräm och havssalt. Jättegod. Men. Den förbaskade fyllningen stelnade inte i kylen som jag förväntat mig utan sprängde sig igenom frostingen, gled och rann. Aldrig mer denna fyllning, det var andra försöket.


Desto bättre blev denna kaloribomb - två citronbottnar och en hallonbotten fylld med lakritsfluff, spacklad med saltlakritssmörkräm, täckt med vit marsipan och en lakritskinuski (kola) på toppen. Superfin, tyckte jag (med tanke på hur stressad jag var) och, enligt utsago, supergod (förutsatt att man gillar lakrits).

En ny firsttimer

Premiärat marängsmörkräm. Ett litet köksäventyr som innefattar sockertermometer och sjukt mycket vispande.
Hoppas den blir bra. Ska smaksättas och färgas och spritsas. Hann även med en fluff.

Back in tårtbusiness!

Ångesten. Ångesten. Ångesten.

Aah, resfebern. Ångesten. Denna vidriga best.
Lamslår mig plötsligt så jag tappar orden. Mitt i en tanke.

Satt just med min dotter på badrumsgolvet där vi klamrat fast vid varandra i en gråtskrattande omfamning.

Hennes separationsångest för min förestående resa blir starkare för varje dag och det påverkar mig såklart. Imorse satt vi en kvart utanför klassrummet och hon bara grät. Sonen tar det på ett annat sätt. Är av en annan sort.

Hjärthugg. Självförebråelse. Ångestvågor. Parat med förväntan och pirr. Just get it over and done with.

Tankar om käckfluff

Vobbar. Varvar ömma modern-rollen där jag serverar sonen kall mango-proviva och baddar panna, med bisarra tankar på Käckfluff och andra saker jag vill göra. Alltmedan min egen hals kliar och svider.

Konsistenser på tårtfyllningar upptar obscent mycket av min tankeverksamhet nu när jag egentligen borde fokusera på typ... jobbet? fotbollsträningen? fäktningen? dopet? fyrtioårskalaset och vad jag ska ha på mig? landet? renoveringen och ritningen av ny altan och entré? håret som måste klippas och färgas? att barnen inte har några vårskor/gympadojjor? inlämning av tyg till sömmerska som ska sy gardinen i dotterns rum? TBE-vaccinering? inhandling av trettio små presenter till USA? beställning av mässingsskyltar till nyinflyttade i trappen? löpningen som legat i träda en vecka?

Neeeej. Nu surfar vi på lampskärmsstrumpor och lakritspulver. Det blir så bra så.

/Ding -74

Gula skåp och mopsar i porslin

Ok. Vi var alltså och kollade på det gula Stockholmsskåpet på IKEA.
Det är ju superfint och allt, men det hade liksom inte det. Inte som det länge sörjda Billy-skåpet i National Geographic-style. Och för 3500:- hittar jag andra skåp.

Så nu fortsätter letandet. Och tills dess går jag och dreglar över habegär till den här lille raringen för en lusentapp (shiiiihihitt vilket ålderstecken!):

 

Veckobörjan

Efter att ha pratat oavbrutet i fyra timmar (ja) för att informera konsulter var jag så slut i rutan att jag fick en oemotståndligt handycraftbegär. Tog sålunda lördagens hedersuppdrag i akt och satte igång tårtfyllning och dubbla tårtbottnar.

Kokar man oöppnade konservburkar i fyra timmar är man lite rädd att man apterat en köksbomb. Nu är man lite rädd för vilket innehåll som väntar en vid öppning. I en ideal värld en fyllig guckig kolakräm.

Lite resfeberilningar på det, en spänningshuvudvärk som är konstant jobbrelaterad kräver nu att jag genast bäddar ner mig bredvid dotterns sovvarma kropp och flätar ihop benen och lagrar minnet av detta symbiotiska tillstånd så att jag överlever tre veckors frånvaro. Gulp.

Över och ut för idag.

En liten vårtrudelutt!

Från dåligt humör och pissregn i stan pga frustrerad pga jobb till solsken och bättre humör på landet mha flamingoglas och rabattgräv.


Vi drack ananassoda i nya flamingoglas framför brasan.


Vi åt årets första utelunch på altanen. Skönt! Men lite ångest pga rutten altan som måste rivas och återuppstå. Snart.


Vi tittade mycket på sjön, och på grannens fina pedantskötta hus (och häck).


Jag grillade kyckling, aubergine, zucchini och majs.

Fast innan dess grävde vi upp halva rabatten, rev upp fula tunga kantstenar och brädor, bastade med levande ljus och arabisk loungemusik (som i Dubai) och drack kall öl.

En bit USA på Gärdet

Det är svårare att komma igenom vakten på Amerikanska Ambassaden än att gå igenom säkerhetskontrollen på Arlanda. Man känner sig skyldig, jag blir nästan övertygad själv om att jag gömd sprängladdningar i skorna och att jag egentligen åker till USA för att hoppa av och bedriva kontraspionage.

Sen träffar man en rar gammal dam som jobbat på ambassaden i 35 år och som tycker allt jag säger är "uuunderbart" och "fantaaaastiskt" och som bjuder mig på räkpasta i ambassadens "diner".

Nu har jag en supersärskild visering i passet, och en massa viktiga papper och en hel bok med intstruktioner inför min resa. Och lite goda råd, vidarepasserade via den äldre damen,  från såna som åkt tidigare, typ Calle B och Mona S. Känns ju skönt.

Fick slutligen tillbaka min telefon, mitt leg och mitt pass, men ett tag där var jag helt identitetslös.

Dagar man tycker synd om sina barn

När det pissregnar och blåser och det är studiedag och heldagsutflykt till en 4H-gård.
När man vet att dom ska sitta och frysa med blöta vantar på nån sur bänk och klappa ett surt får och äta iskalla pannkakor med kladdig sylt.

Då reagerar mina kroppsminnen. Vidro.

Le och vinka!

När dörrarna är stängda

När man får svart på vitt att utvecklingsmöjligheterna är noll. Då vet man att man behöver byta jobb.

Jag är så mentalt utmattad denna vecka att jag kraschlandade i en soffa under en filt direkt efter middagen och sov i fyra timmar.

Tips emottages.
Finnes: snart fyrtioårig bitter, cynisk och less civilingenjör med internationell erfarenhet.
Önskas: bra betalt, stor frihet, mycket makt :-)

Het hibiskus och salta fläsksvålar

Nämen va. Time flies.
Bara den eviga hösten/vintern/vidrovädret består.
Med undantag för söndagshänget på gula bistrostolen på balkongen.

Hemkomst från Middle East (SOM jag rekommenderar dig att åka dit! ÅK!), sen besök av farbror och "faster" västerifrån, museibesök och discokalas och simskola och söndagsmiddag i kvarteret brevid (SOM jag diggar söndagsmiddagar. HA DET!).

Nu missbrukar jag i vanlig ordning nagellack och danska fläsksvålar. Nåt omgivningen finner vidrigt. Svålarna luktar gammal galt/rutten fis, men nagellacket (nummer femtio i nagellacksväskan?) lyser som het hibiskus.

Jag kräver bra böcker (tips??), sträckläste just ut Keplers Sandmannen (det börjar ju bli säsong för deckare för min del), jag kräver fläsksvålar (detta vidrigt goda).

Och sa jag förresten att jag sprang 7,9 km i fredags?? Bara en sån sak. Aj.

Sandstorm - a firsttimer

Då och då blåser det upp till sandstorm här i Mellanöstern, det har jag ju hört. (Därav att tex solceller inte har lika stor verkningsgrad som man kunde tro, då ytan ständigt smutsas ner av dessa fina lager av gult sandstoft.)

Nu har jag upplevt det! Det virvlar inte, det bara är som ett gult stoft i luften som lägger sig överallt. Bilarna är gula, borden, maten, allt.

Håller tydligen på ett par dar. Lär avta till kvällen.
Själv ska jag sitta inomhus på fem möten hela dan så det är ok. Tänker dock på min danske kollega som kom hit ner igårkväll, för första gången nånsin. Och man ser inte handen framför sig. :-)

Abban levererar

Det är så sjukt varmt, sådär som man knappt kan tro att det kan vara när man befinner sig i vintersega Stockholm.
På söndag är det kostym på och byebye till bikinin.